Medfödd kontra förvärvad anosmi

Ett av problemen när man pratar om anosmi är att det finns två typer – förvärvad och medfödd (kongenital) – och det är stor skillnad mellan de två grupperna. Otroligt stor skillnad!

I den första gruppen finns alla människor som från början har ett fungerande luktsinne, men där någonting – en sjukdom, en olycka, en medicin, ett kirurgiskt ingrepp eller något annat – plötsligt gör att de förlorar luktsinnet. För de allra flesta är det bara tillfälligt – några dagar, någon vecka, någon månad, eller i värsta fall något år. Men för en liten andel av dessa blir det bestående för resten av livet. De får aldrig tillbaka luktsinnet.

Jag tillhör den andra gruppen, vi som har det medfött.

Vad är då skillnaden mellan att förlora luktsinnet och att aldrig ha haft något? Har det verkligen någon betydelse? Ja, människorna i den första gruppen, de med förvärvad anosmi, de saknar luktsinne, men det gör inte vi som har medfödd anosmi. Låter det märkligt? Det är inte det minsta konstigt.

De som alltid har haft ett fungerande luktsinne men helt plötsligt förlorar det, önskar av hela sitt hjärta att de ska få tillbaka det. Maten smakar mindre eller inte alls, de kan inte längre känna vädrets eller årstidernas växlingar genom dofter, de kan inte känna blomdoft, osv. De slipper visserligen också att känna det som luktar illa, men det hjälper inte. En hel dimension av deras värld försvinner i ett slag och oftast kan ingen säga med säkerhet om de överhuvudtaget kommer att återfå luktsinnet och i såna fall när. Ovissheten om det ska komma tillbaka eller inte beskrivs ofta i rent traumatiska termer. De som drabbats saknar verkligen förmågan att känna lukt, bokstavligen i ordets alla betydelser, och denna saknad upplevs nästan alltid som ett dråpslag. Hela livet blir förändrat. Ibland kan det rentav leda till depression hos den som drabbats. De som förlorat sitt luktsinne vet nästan alltid exakt när det skedde och hur länge de saknat det. De berättar om alla läkarbesök, om förtvivlan att inte kunna få några klara besked om möjlig bot eller prognos om när det ska komma tillbaka. Många ägnar massor av tid åt att försöka hitta botemedel som ska göra att de får tillbaka luktsinnet. Att förlora luktsinnet är en traumatisk upplevelse.

Vi som aldrig haft något luktsinne saknar det inte, eftersom för oss handlar det inte om att vi inte känner lukt, utan om att lukter inte existerar. Det finns inga lukter i vår värld. Vi vet inte ens vad lukt är.

Den som är helt blind sedan födseln kan inte förstå vad det innebär att se och kan inte heller förstå vad ljus och mörker är. På samma sätt kan inte den som är har medfödd anosmi förstå vad det innebär att känna lukt och inte heller vad skillnaden är mellan olika dofter. Vi har ingen egen upplevelse av vad lukt är utan allt vi vet är genom det andra berättat för oss. För oss är dofter och lukter i grund och botten bara ord, sånt som vi läser om i böcker och tidningar och som vi hör andra prata om. Men för oss existerar de egentligen inte. Vi kan därför aldrig riktigt förstå hur det där med lukt fungerar, i luktarnas värld. För den som vuxit upp med fungerande luktsinne är det på motsvarande sätt i grund och botten helt omöjligt att fullt ut förstå vad det innebär att ha medfödd anosmi, att aldrig ha upplevt lukt, och att därför inte alls veta vad dofter är för något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s